vart jävulst långt.. nu behöver inte läsa, men bara så ni vet, jag mår inte heller helt bra än.. jag är bara en bra bit på vägen.. så jag kan lika gärn ahamna där nere igen, men jag försöker hålla mig på rätt sida om vägen..

känns så himla aaarg, ledsen sårad ja allt...

lixom jag bryr mig inte så mkt i vanliga fall om någon säger hora, gå å dö, du är ströd osv.
Men nu sa min bror de..

jag har faktis gjort allt för han, och sen kommer han å skriker de till mig.
90% av er nu kommer tänka "det är bara något han säger, han menar det inte."

men det är inte så för han menar de. jag märker de.
jag förstår de.
så jag tänker kolla upp om de går att bo någon annanstans..
inte bara för det där..

mama, jag och bror bor i en lägenhet.. och alla har ju skolpress, mendethär är det jag tänker på en vanlig skoldag.

läxor

prov
lyssn på lektionerna
prata umgås med kompisar på lektionerna
tänka på hur det är nästa dag, är pappa full elr inte?
hur jag ska orka städa mitt rum som.
hur jag ska palla fixa allt med katterna,
allt med hunden.
ut och gå med hunden.
städa lägenheten
laga mat
diska
tvätta/hänga tvätt
vara med kompisar
vara social med familken
musik
hinna vara på mitt rum och tänka, (vilket jag måste göra så jag kan sortera allt som händer eftersom det är så mkt)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------
lixom.. jag klarar inte allt de där.. jag vill inte komma hem.
har funderat flera gånger på att rymma.. miljoner gånger..
sen är det ju allt bråk med en kompis, allt bråk med både mamma, pappa och bror och dom som betyder mest vid mig..
jag klarar helt enkelt inte de.. allt dehär drabbar skolan.. jag kan inte koncentrera mig..
har gått hos nån som man pratar hos, har hennes nr.. kanske ska skcika ett mess till hon..?

ååååååååååh!

en pappa som alkholist del 4

jag visste inte vart vi skulle, mamma gick ner för att packa ner sina saker i en väska som var kvar.
bror har aldrig varit någon som frågar bara lyder order.
jag därimot fråga om och om igen tills jag får ett svar och så har det alltid varit och så kommer de alltid vara.
men den här gången frågade jag inte, inte när det gällde pappa. då vart jag stum.
mamma ropade att vi skulle komma ner, så jag tog min och brors väska som vi delade och började gå ner med bror i släptåg.
vi gick in mot byn och över på adnrasidan.
mamma hade ringt till "tom" och sakt att vi skulle komma.
det hade visat sig att mamma hade bett pappa dra åt helvete och att han hade försökt ta självmord, men det visste jag så klart inte då. utom det har jag förstått nu.
det visade sig åxå att mamma och "tom" hade varit på "G" ett tag åxå.
vi kom dit och packade upp våra saker.
Tom ahde ett barn och jag och bror fick då dela rum med h*n.

Så, Del 4 är dethär, kom ihåg att vara starka! det finns hela tiden folk där ute som vill förstöra för dig, men lev för dom du älskar istället för att dö för dom du hatar!
Visa dom att du är så mycket bättre än dom! Stå på dig!

anonymanonym

Måndag 20 juni 23:48

skulle jag kunna nå dig på något vis? mail eller liknade? skulle behöve snacka men vill inte ta de via bloggen, skriv gärna det! kramar i massor!

såg att jag hade fått de,

svar: ni kan självklart nå mig på andra sätt!
MEN! jag måste fixa nått hotmail konto först,
Men, ni kan ta mitt mobil nr så länge, det är registrerat på min mammas kompis (fick det av hon när jag bytte nr) men huvudsaken är väl att ni kan nå mig, eller?
Kommentera i dethär inlägget om ni vill ha mitt nummer, så svarar jag med de då!
okej?
Juste, Ring inte. jag svarar inte på nr ajg inte vet vem det är. Dolt? absolut inte!
Men SMSA visst, de går när som helst var som helst, okej?

i det här inlägget minns ni!??!

Vet att dette inte är direkt en sån blogg!
MEN! Jag måste bara hissa och dissa vissa saker!
Känner att det skulle vara roligt, sen får ni ju veta vad jag tycker och tänker åxå!

idag är teamat bloggare!

HISS: måste bara Hissa Dessies nya låt!
Jag tycker den är as frän faktis, visst hon är inte super mega bra, men gud så mkt bättre än Kissie...

DISS(EN) går till KISSIE!
USCHA...! asså hennes attityd!
lixom så "perfekt"? hon tror ju det iallafall, men ingen människa kan vara perfekt, inte ens du lilla vän. så väx upp. du är för fan vuxen nu. du är inte 3 år längre.

_______________________________________________________________________
det var vad jag tyckte,men fler av er kommer så klart att inte tycka de.
men som ni vet! säg vad ni tycker eller tyck inget alls!
och även så gällande min blogg? KOMMENTERA GIRLS! (and boys)

en pappa som alkholist del 3

mamma kom hem allt senare från jobbet, sakt att hon fick jobba över, sakt att hon varit på affären men inte haft med sig något hem.
En Lördag vaknade jag av skrik nerifrån, jag smög in i brors rum och såg att han satt i sängen.
vi smög sakta ner för trappan, jag först och han sist.
jag kikade fram runt hörnet och såg pappa och mamma i köket.
pappa stod med en spritflaska och fullt med tabletter i handen och bara malde in.
dom stod där och skrek och skrek, tillsist kom både polisen, och ambulansen.
En av poliserna (en tjej, ganska ung) sa till oss att gå upp.
bror gick upp men jag stannade kvar, ajg har alltid velat se vad som händer, se det med egna ögon.
tjejen sa att jag skulle gå upp och leka med min lillebror så han inte blev rädd.
då gick jag upp och satte igång bamse på tven, nästan på högsta volym.
efter kanske 20 minuter kom mamma in och sa att vi skulle packa ner våra saker.
jag tog en väska mamma hade i handen och packade ner några filmer, lite kläder, leksaker och min docka.

EN PAPPA SOM ALKHOLIST! DEL 2!

Pappa hade börjat hamna i trubell det kom hem poliser till oss var och varannan dag.
tillslut fick vi flytta från vrat underbara hus.
vi hade inte råd att bo kvar, det vara bara mamma som jobbade och pappa bara söp upp prngarna.
Det var en flicka i min ålder som flyttade inte dit efter mig, jag vart väldigt svart och avnudsjuk..
Det var ju jag som skulle bo där, det var ju jag som skulle växa upp där.
vid det här laget var ajg ungefär 5-6 år.
vi flyttade till ett annat hus.
det var mögel i det men vi visste inte det då.
huset var läskigt. (jag har alltid trott på andar, inte spöken)
det var osynliga människor som låste in mig och bror i klädkommaren, inne på lilla toalletten, och tillslut sov vi i samma rum.
mamma och pappa hade rummet nere.
kök, hall, lillitoa, vardagsrum var nere.
uppe var det mitt rum, hall, brors rum, badrum, en lekhörna, och klädkommaren.
det fanns även en källare men jag gick nästan aldrig ner i den.
pappa började supa mer, mamma försökte jobba mer. polisen kommer allt mer. vi fick åka bort allt mer.

först vill jag bara påminna er, ålder, datum osv är inte dom riktiga.
och jag skriver dethär för i sverige är du ungefär 22000 barn som lever med en förälder som är alkholist. varav 13000 är "anonyma"
alltså att ingen vet om de utom familjen.
och alla ni där ute, våga säga stop! våga tro att det blir bättre.
och vad som än händer, det är inte erat fel att er mamma/pappa/bror/syster är alkholist! det är en sjukdom! En sjukdom som dom kan få hjälp med om dom själv vill. och dom flesta får den sjukdomen i ungdomen för det blir för mkt festande.
så nu ungdomar som är som mig! DRICK INTE! INTEVARJE HELG, INTE VARJE MÅNAD!

Ni vill väl inte bli en sån som sitter ute på hemköp och tigger pengar till sprit?
så snälla.. lyssna på min berättelse.. försök att ta in det jag säger, för jag är inte äldre än ni..

EN PAPPA SOM ALKHOLIST DEL 1!!

jag har alltid velat haft ett "normalt" liv, en svensson familj som åker och köer pizza på helgerna, går ut och festar och tar det lugnt.
Men istället fick jag en pappa som dricker. och det förstörde hela mitt liv.
1992 var året då jag föddes. mamma och pappa hade då varit tillsammans i 1-2 år.
pappa hade drack då redan. de hade han gjort sen han var 14år.
de första året var han verkligen en pappa som jag ville ha.
han köpte grejer  till mig, gick ut å gick med med mig och gjorde dom här sociala sakerna.
men när jag var 2 år fick jag en lillebror. (pappa hade alltid velat ha en pojke så när han fick mig vart han besviken)
det var då allt förändrades, han glömde bort mig totalt.
Det ända han gjorde va å supa, vara ute och supa, vara inne å supa.
det var de som gällde.
Men bror var hela tiden prio 1.
han började på dagis, och då gick vi på olka avdelningar.
Han kom alltid ihåg att hämta bror, men jag fanns inte.
dt hände att jag fick stanna tills dagiset stängde för att han glömt mig. dom ringde mamma och hon fick hämta mig.
jag var helt bortglömd ingen märkte mig ingen såg mig.
det var iallafall så jag kände.
men jag hade såklart vänner, gott om vänner, snälla, fina och rara å helt underbara!
(så tack till er min hjärtan!!!)

tänkte bara säga, pappa är full nu, men jag lever och lever livet!
jag skiter i vad han säger å gör, han ska inte få ta en till bit av mitt liv!

nästan del kommer nog om ett tag,  :)
kika in snart igen vettja!

tänkte bara kika in så ni ser att jag lever!

kom hem idag å är helt slutkörd, inte haft typ nå trevligt alls, förutom på fredagen ett tag.
mer imorgon då ni får första delen om mitt liv! (antagligen) snart klarmed den!
hörs mer imorgon, ouss, <3